Christer – den äldsta Livijnaren som blev (nästan) 102 år. 1919-2021

Christers familj

Ett år efter första världskrigets slut föddes Christer 1919 som ett av fem barn till Gustaf (född 1877) och Ellen (född 1889).

Christer, som ansågs filmstjärnesnygg, växte upp på Östermalm i en borglig familj med en sträng pappa. Ellen var den som fick gjuta olja på vågorna för sina barn.

När Christer läste på handelsskola i Norrköping under slutet av 40-talet träffade han den vackra flickan Ingrid Bergqvist (född 1928). Christer och Ingrid, som kallades för Lillemor, blev snabbt ett par.

Lillemor hade två äldre systrar och två yngre bröder. En av de äldre systrarna var två år äldre söta Anna. Christer berättade för Gösta om den söta systern som inte var upptagen. Gösta följde med till Norrköping och träffade Anna och de blev också ett par.

Då Christer och Lillemor var yngre än Gösta och Anna fick de vänta med att gifta sig till februari 1951 när de äldre syskonen gift sig, vilket skedde i november 1950. Sedan kom barnen i rask takt. Claes föddes i maj 1951, Peter i mars 1955 och Johan i februari 1959. Gösta och Anna födde också barn ungefär samtidigt och dessa barn blev dubbelkusiner till Christer och Lillemors barn. Förutom att Lillemor och Anna var bästa vänner så bodde de på var sin sida om Karlavägen i Stockholm och i Torekov på somrarna. Dubbelkusinerna växte därmed upp med nära relationer till varandra.

Med en känsla för stil och god smak byggde Christer och Lillemor upp flera fina hem – först på Karlavägen, sedan på Strandvägen och till sist på Östermalmsgatan. De köpte så många möbler och saker från Svenskt Tenn att de ville komma till hemmet på Strandvägen för att beskåda allt på plats. Självklart hade Christer och Lillemor rabatt på Svenskt Tenn. 

Christers karriär

Efter handelsstudierna började Christer arbeta på sin fars fastighetsbolag. När Credo såldes bildade han Fastighets AB Livia omkring år 1973 med sin bror Claes-Olof, där de som mest hade fem fastigheter i Stockholm.

Christer åkte till USA under sena 60-talet för att fånga upp affärsidéer och lära sig från den amerikanske marknaden. Hans entreprenörsanda visade sig även när han startade bolaget Columba AB, vilket introducerade kemtvätteri i Sverige. Idén hämtade han från USA, vilken innebar att varje individ själv kunde kemtvätta istället för att lämna in det som skulle tvättas. Kunderna kunde både få det billigare och snabbare än om de skulle lämna in kläderna till ett kemtvätteri som skulle sköta om det. Som mest hade Columba sex stycken kemtvättar. I Stockholm var det på Uggleviksgatan, Värtavägen, Hornsgatan och Hässelby samt två stycken ute i landet (Linköping och Fagersta).

Han startade även bolaget Introducta AB som importerade olika produkter från Westinghouse Electric Company i USA, vilket var ett av världens största företag inom sina nischer.  

Jakten

Genom sin kompis Per Eklund och hans svärfar Torsten Kruger lärde han sig att jaga på Värmdö och Bredvik, vilket blev hans stora intresse i livet. Per, Christer och Bengt Kellin bildade jaktlag i Vällnora i Uppland dit de tog sina familjer. Efter Vällnora blev det jakt på Bromma Flygplats, Rånäs och Steninge.

Christers barn växte tidigt upp med jakten och tog också med sig sina kompisar, varav några fastnade för jakten. Men han introducerade även jakten för sin systers barn och sina brorsbarn.

Jakten var Christers stora intresse och tog upp mycket tid för honom. Hans återkommande fråga varje vecka till hans barn och jaktkompisar när han skulle jaga var alltid densamma – ställer du upp?

Under alla år sköt han ungefär 15 älgar, ca 40 rådjur, ca 10 hjortar samt mängder med rävar, harar, änder, orrar, morkullor och skogsduvor (ej klippduvor).

Han älskade jaktprylar så mycket att han hade många delar av alla saker. Han hade alltid extra av allt och saknade du något så kunde Christer förse dig med det. Ja, det ansågs att han hade lilla Widforss i sin lilla och överfulla bil. 

Hundarna

Till jakten behöver man förstås hundar. Den första blev en tax som döptes till Dick – allt för att reta hans svåger med samma namn. Taxen var med familjen på Karlavägen och en viss tid på Strandvägen. När den dog inköptes en beagle, som döptes till Brassie. Den hade en underbar karaktär och var med familjen på Strandvägen och på Östermalmsgatan. Efter det blev en tax igen – Chicco. Den var ganska ouppfostrad och var ofta i vägen för Christers fötter.

Många var de tillfällen när Christer fick leta efter hundarna efter jakten. Det var till och med så att hundarna ibland fick sova över ute i skogen. Christer la ut en filt till dem och kom tillbaka nästa dag i förhoppning om att finna dem på plats, vilket han oftast gjorde.

Hur blir man (nästan) 102 år?

Ja, dels handlar det om att ha en positiv livssyn. Christer älskade allt det nya. Christer var bland de första i Sverige att ha en färg-TV. När faxmaskinen kom på slutet av 80-talet, då Christer var omkring 70 år och pensionerad, så köpte han en direkt. Det var så spännande, men vi andra undrade: vem ska du faxa till? Du har ju slutat arbeta. År 2020 hade Christer t.ex. sex olika mobiltelefoner och mobilabonnemang ett tag. Han tyckte alltid bättre om de nya modellerna.

Christer älskade också prata med unga människor, som ju hade så mycket oförstörd livsglädje och spännande saker att berätta.

Ett annat starkt karaktärsdrag var hans humor. Han hade lätt till skratt och var mycket skojfrisk. Han tog t.ex. en gång med sig en groda när han gick bort på middag. Den kunde härma det sades till den och när sedan de andra gäster kom in i entrén upprepade den budskapet. Christer pratade därför in: Vem är du? i arg ton – och de andra gästerna skrattade ihjäl sig.

Christer levde för det mesta ganska sunt – i allmänhet och med sitt friluftsliv. Förutom jakten på höstarna och vintrarna var det fiske på somrarna i Torekov.

Han var duktig på att laga mat, men åt med eftertanke – sallad och mycket fisk. Christers mantra var att salt och socker är gift.

Christer tog ett DNA-test när han var 100 år där det visade sig att han var 88% Skandinav, 6% Balt och 6% Östeuropé. De östliga delarna kommer naturligtvis från många 100 år tidigare och relaterar säkert till vikingavandringarna.

Christer fick uppleva två pandemier i sitt liv. Dels Spanska sjukan och dels Covid-19. I december 2020 upplystes vi av läkaren på äldreboendet Baggeby Gård, där han bodde, om att Christer fått Covid. Men han hade bara lite hosta och ingen feber. Efter en vecka ringde läkaren och sa att han nu var fullt frisk. Christer var en riktig krutgubbe. Han klarade covid utan problem, men det som tog knäcken på honom var värmen i lägenheten. Den låg högst upp i huset och hade inte någon AC. I juni 2021 var det ovanligt finns och varmt och i lägenheten låg den på runt 40 grader. Han dog på midsommarafton – den dag på året när solen står som högst på himlen.

Text: Peter Livijn om sin far