”Finansfursten” Claes-Olof Livijn
1923 - 2003

Claes-Olof Livijn jonglerade galant finans, familj och fest.

Familj

Claes-Olof föddes 1923 som yngste barnet i en syskonskara på fem barn. Det var Claes, Marianne, Gösta, Christer och Claes-Olof som alla föddes inom loppet av 8 år. Pappa var militärofficeren och sedermera entreprenören Claes Gustaf och mamma var Ellen, född Ekendahl.

Claes-Olof växte upp i den stora familjen på Östermalm under materiellt goda omständigheter, men redan tidigt drabbades familjen av en tragedi när äldste sonen Claes gick bort 1929 endast 14 år gammal. Troligtvis var det en lungsjukdom som tog hans liv men sannolikt inte spanska sjukan eftersom den hade sin kulmen ca 10 år tidigare. Trots den stora sorgen gick livet vidare.

Claes-Olof, som i familjen kallades för ”Olle”, hade tidigt ett intresse för konst och antikviteter. Redan som 17-åring köpte han ett antikt stort skåp som följde med honom hela livet. Det var inte bara möbler utan även måleri, glas, skulpturer, kinesiskt porslin och persiska mattor som låg honom varmt om hjärtat. Konstintresset hade han ärvt av sin mamma Ellen som var en skicklig akvarellmålare och konstsamlare.

Under andra världskriget blev Claes-Olof inkallad till militärtjänst. På grund av kriget blev det till hans stora förtret en 3 år lång värnplikt. Claes-Olof hade efter det relativt svala känslor för det militära.

På en middagsbjudning hos goda vänner (Stig och Anita Ferdfelt) i början av 1960-talet träffade han Sonja Flodin (född 1935). Sonja kom ursprungligen från Trönö i Hälsingland och hade utbildat sig till sjukgymnast i Tyskland och arbetade nu som det i Stockholm. Tycke uppstod och det blev bröllop i Köpenhamn 1962. De flyttade in i en lägenhet på Karlavägen 94 i samma hus som bror Gösta med familj bodde.

Vid knappa 40 års ålder blev Claes-Olof pappa för första gången till dottern Katarina, året var 1963. Att få barn sent var närmast en släkttradition bland den manliga delen i släkten Livijn. Flera generationer av män hade skaffat barn sent och Claes-Olofs pappa Claes Gustaf kunde skryta med att han hade en farfar som var född på 1700-talet. Det blev under 6 års tid ytterligare 3 barn, söner allihop; Rickard (1964), Mikael (1966) och Henrik (1969).

Familjen växte ur lägenheten och snart gick det stora flyttlasset – dock inte särskilt långt. Det nya hemmet låg snett över gatan på Karlavägen 97, knappa 100 meter bort. Lägenheten upptog ett helt plan på 3:e våningen i huset och var avsevärt mycket större än den 3-rummare som varit deras hem fram till dess.

Claes-Olof älskade vin och franska viner hörde till favoriterna. Hans vinkällare var välfylld och fylldes regelbundet på eftersom den också regelbundet blev åderlåten. Han importerade också vin direkt från vingård i Frankrike och satte egen etikett på. Vinet fick heta Chateau de Livijn med undertexten Boulevard de Charles, en fri översättning av ”Karlavägen” till franska. Vinet visade sig dock inte vara lämpligt för längre lagring och det fanns därmed goda skäl att dricka upp det snabbt vilket inte visade sig vara några problem med det stora antalet middagsbjudningar som anordnades regelbundet i hemmet.

1970 inköptes landstället ”Ögonsten” i Havstenssund i norra Bohuslän. Huset låg med bästa läge på klipporna med vidsträckt havsutsikt. Man kunde se ända till horisonten. Det blev familjens fasta punkt under somrarna hädanefter. Vid bryggan låg en västkustsnipa som var från hans födelseår 1923. Den låg Claes-Olof varmt om hjärtat och trots att den sjönk vid bryggan flera gånger under tuffa stormar och borde skrotats, reparerades den alltid och kom tillbaka till sin plats vid bryggan. Claes-Olof älskade att snickra, bygga och reparera och det var hans huvudsyssla under ledig tid.

Karriär

1950 anställdes Claes-Olof vid Svenska Handelsbanken och avancerade så småningom till Kreditchef. Under tiden på banken skaffade Claes-Olof en Civilekonomexamen och han kom sedermera att skriva en avhandling. Avhandlingen ”Finanshistoriska Studier” blev tryckt som bok både på svenska och engelska och har använts som kurslitteratur i kurser i ekonomisk historia vid svenska universitet. Han var också under en period gästkrönikör på Svenska Dagbladets ekonomi-sidor.

1964 fick han uppdraget att starta Sveriges första finansbolag, Svenska Finans AB, enligt amerikansk modell med fokus på Factoring och Leasing. Han blev dess VD från starten fram till sin pension 1984. På grund av de hårda kreditrestriktionerna för det svenska bankväsendet fanns det en möjlighet för finansbolag att snabbt expandera och Svenska Finans blev med tiden Nordens ledande och genom åren mest vinstrika finansbolag. Bolaget lever idag vidare under namnet Handelsbanken Finans.

Claes-Olof var väldigt drivande i marknadsföringen av Svenska Finans och hans sätt att använda årsredovisningen inte bara som ett sätt att redovisa den ekonomiska situationen, utan också som ett marknadsföringsredskap var omskriven i dåtidens affärspress och har fått många efterföljare. Hans historiska utvikningar i årsredovisningen gav honom epitetet ”Finansfursten” i dåtidens media och han beskrevs också som ”Leasingens fader i Sverige”.

Claes-Olof var glad i fester. När Svenska Finans firade 10-årsjubileum ordnades en stor fest med över 100 sittande gäster i hemmet på Karlavägen. Det var bord i nästan varenda rum, inklusive Sonja och Claes-Olofs sovrum där sängarna lyfts undan. Trångt och gemytligt.

Vid 61 års ålder, 1984, valde Claes-Olof att gå i pension från VD-jobbet och startade då egen verksamhet i fastighets- och finansbranschen under namnet Paravan AB. Verksamheten utvecklades väl under kommande år men fokuset på fastighetsägande och finansbolagsverksamhet visade sig vara en ödesdiger kombination när fastighets- och finanskrisen slog till med full kraft med start 1989. I början av 1990-talet försattes Paravan AB i konkurs vilket drabbade Claes-Olof hårt både mentalt och förstås ekonomiskt.

Allt var dock inte beckmörkt. Han drev, tillsammans med affärskollegan Bengt Högberg, vidare verksamhet med fastighetsägande som kärnverksamhet. Bl.a. ägde de en fastighet på Ynglingagatan 17. Claes-Olof hävdade att karriären efter pensionen från Svenska Finans var den roligaste och mest givande perioden i hans arbetsliv. Det enda han ångrade lite var att han inte hade startat eget tidigare.

Flyttlasset gick därefter till Grevgatan 67 och Sonja och Claes-Olof byggde upp ett nytt trivsamt hem där.

Så småningom flyttade Claes-Olof och Sonja ut från stan till sommarhuset i Vallentuna och växlade sin tid mellan huset Ögonsten i Bohuslän och huset i Vallentuna. En härlig tid.

Claes-Olof kunde också på ålderns höst glädjas åt familj och barnbarn, Louise och Sophie (Rickards döttrar) och Sixten och Edwin (Mikaels barn) föddes. Dessvärre fick han aldrig träffa barnbarnen Josephine (Rickard) och Hedvig (Mikael) då han drabbades av cancer och gick bort 2003, 80 år gammal.

Text: Mikael Livijn skriver om sin pappa