Clas Hugo Livijn - Atlet och fredssoldat. 1919-2005

Clas Hugo Livijn

Clas Hugo Livijn, född 1919, var officer och tillbringade större delen av sitt yrkesverksamma liv i FN-tjänst. Han åkte ut på FN-uppdrag 1957 som löjtnant och kom, nästan utan avbrott, inte hem förrän 1983, men då som överstelöjtnant. Detta innebär att han tjänstgjorde i svenska utlandsstyrkan på flera olika platser i världen, från Egypten via Kongo till Cypern.

Hugo var mycket atletiskt lagd. Det berättas historier om hur han tog in nyinryckta soldater i gymnastiksalen, tog av sig skjortan och sedan skrämde dem genom att stå och spänna musklerna framför dem. Det skall kanske tilläggas att det inte finns några bevis på att detta faktiskt hänt, men det är en bra historia som berättades för mig av en gammal underofficer som tjänstgjort med honom. En annan atletisk historia utspelade sig på hans 60-årsfest, där han under sitt tacktal efter middagen tog fram en stol och plötsligt gick upp i handstående på stolen och sedan handstående 90 grader ut från stolsryggen – detta sista dåd bevittnades av alla gäster så det är alldeles säkert sant.

Den allra finaste historien angående Hugo som atlet kanske ändå är den gången han var med vid olympiaden 1936 i Berlin, inte som tävlande, men i en uppvisningstrupp i gymnastik – som då inte räknades som en riktig sport utan alltså endast var med som uppvisning. Han berättade också att han, som ende vite man, var ute och åt middag med Jesse Owens under olympiaden.

Hugo var mycket social, trevlig och även en god kock. Men han var även mycket bestämd och hade stor pondus. Han berättade att när han vid något tillfälle mot slutet av sitt liv halkade på en isfläck på Karlaplan och blev liggande på marken, så tog han högljutt befälet över några a-lagare som råkade sitta i närheten och de ställde sig genast upp och hjälpte honom tillbaka på benen utan att klaga eller ifrågasätta.

Han var även mycket road av släkthistoria och samlade på vad han kallade Livijniana, vilken bl.a. innefattade ringar och andra personliga effekter efter Clas Livijn, författaren.

Hugo Livijn gick bort 2005 och var då fortfarande, trots sin höga ålder, vid häpnadsväckande god fysisk form.

Text: Peder Livijn (om sin farfar)